Brunna rus,
svunna tider
andens hus
i ruiner
stommarna svek,
ogräs grasserar
väggarna vek,
viljan fallerar
och nu har jag stannat
här intill grunden
så länge jag vandrat
ett minne i lunden
börjar förblekna
det gamla, förkastat
det nya, förseglat
ska resas ur aska