Jag vet att du var otrogen ibland.
Du sov med solen.
Och skymningen ställde att tillrätta
i dina inre rum när ondskan oväntat
ställt till det.

Du ringde ofta ner till sjön.
Och den svarade alltid att du
skulle fråga träden istället.
De vet om svek och förtal.

De sista dagarna undvek du mig
ännu mer. Du klippte ut mig med
blicken och kastade mig för vinden.

När du lämnade världen bakom dig
slog åskan ner här.
Man kunde se ditt ansikte i brännmärket.
Och ana att du Missat mig med några meter.