Skriver man för många dikter,
blir en del rätt dåliga,
saknar rätta mått och vikter,
tydligt undermåliga.
Om man endast skriver få,
kvarstår denna risk ändå.

Allt som kallas poesi
är ju inte alls poetiskt
utan stannar vid att bli
något tomt och platt estetiskt.
Dessa båda strofer två
är exempel däruppå.

Risken med för många alster
är att många inte gillas,
inte tål kritikens halster,
när de skoningslöst skall grillas.
För att illustrera de´
har jag härmed skrivit tre!