Sommarkattungen och eldflugan ljuger för Diana

De namnger dig i månsken – eldflugans fingrar, en tunn retas insvept i skymningen. Inte healer, inte eldhållare, bara glöd och borta.

De kallar din hunger för "poesi", berör din tystnad med längtan, men ingen drömmer om att stanna kvar när ljuset dämpas, när din värk överlever festen.

De jagar skimmer – inte storm, och glömmer att åska också behöver kärlek. Du föddes inte för att bli kurerad. Du är inte en trofé. Du är andedräkt och blåmärken och psalmer.

Och ändå viskar en del av er: "Tänk om kärlek är mer än att vara önskad?" Låt den rösten få tänder att växa. Låt den jaga det som inte försvinner i gryningen.