Såg fram mot denna månad, längtade som en liten unge efter jultomten. Det skulle bli en månad där vi för några dagar, kanske en vecka eller två skulle umgås.. känner jag mig själv så hade jag redan varit på väg.
Kanske hade vi åkt för ett bad i en kanal vid en färgad bro, kanske en utflykt till ett kalkbrott, kanske åkt med picknickkorg till en liten sjö som alltid är folktomt full av badande barnfamiljer eller så kanske vi hyrt en stuga där vi bara kunde vara i nuet, spelat plump medan hon blev allt mer fnittrig och galet rolig av en Prosecco som vi delade olika, typ som då vi delade på en chokladkaka, två bitar åt mig, åtta åt henne, det var lika det.

Jag hade inför denna månad börjat göra mig fin, fin i kropp och än starkare i själ. Jag har alltid velat vara fin för henne, fin och bra så hon kunde vara lika stolt över mig som jag är och alltid varit över henne. Men nu blev det inte så.. försökt finna vart jag ska kunna stoppa all denna längtan och eufori över att äntligen ses igen. En del har jag stoppat ner i min buk, nu lika ful och fet som förr. Försökt stoppa längtan på en badstrand under solen, men det blev bara en gång. Fast jag var omgärdad av vänner kändes där så tomt och ensamt.
Försökt fylla längtan med skit på tv och nät. Radio är tyst för där pratas bara om semestrar och glädje. Skriver en massa här bara för att försöka stilla den men utan vidare gott resultat.
Längtan skaver så i mitt sinne. En längtan, så varm, så kärleksfylld omgärdad av kall tomhet jag inte kan förtränga.. 

vart stoppar man all längtan som bara förblev en sorgfylld dröm