”Varför har jag ingen fästman
när det finns dom som har två?”

Sjuåringen tyckte det var orättvist
att hon vi hyrde av hade TRE hus.

Sju år. En morgon överraskade lilla flickan oss med nybryggt kaffe när vi vaknade.
Vi visste inte att hon kunde. Inget spill ens! När hon sen skulle ta fram mjölk ur kylskåpet och där stod en påbörjad och en oöppnad, sa vi ”ta den lättaste!” Hon var då så uppfylld av allt beröm hon fått för kaffet, att hon grep tag i en mjölkförpackning och svingade den uppochner över huvudet för att på så sätt känna hur tung den var … men eftersom den nya sortens kapsyl kan trilskas ibland, hade den inte blivit korrekt påskruvad, så hon fick sig en ordentlig mjölkdusch! (Passande nog hände detta dagen efter att vi hade sett på Emil-föreställningen i Vimmerby)

Ettåringen sitter i strandkanten och kör intresserat ner fingrarna i sjöbottnen. Tittar sedan förundrad på fingrarnas sandkorn. Sätter sedan plötsligt plaskande fart ut mot allt djupare vatten, stannar, vänder, sen lika snabbt upp på land. Överlevnadsinstinkt, säkert. Måste ändå passas varje sekund.

Men när han sitter fast i sin vagn är ju bevakningen inte lika sträng, så han slungade sammanlagt iväg tre nappar på denna semester. Inte lika klok då som i vattnet! (Hur ska du somna utan napp …?)
Ett år. Satt nöjd med sin torra riskaka när vi frossade i glass. Kanske klokt.


Plötsligt stod hon där, så liten och smal intill vandringsleden, med sina klockor vars tid snart skulle vara ute, den undersköna rosiga lilla Linnaea Borealis.

Mariannelund! Vilka ståtliga gamla hus, bara lätt slitna, och ån som rann genom herrgårdsparken, under dess romantiska broar och ända till karamellkokeriet (där de dagsfärska jättemunkarna nästan rann ikapp) och vidare …

Och sjövattnet var milt och lent som sommarluften, och sommarluften var tall och doftschersmin och stillhet.