Moderator: Välkomna. I kvällens samtal ställer vi en enkel men laddad fråga: Vad är respekt? Klara, du får börja.

Klara (socialarbetare): Respekt är att se människan, oavsett beteende, språk, stil, bakgrund. Punkt. Den som inte orkar lyssna utan att döma är inte mogen för mänskligt samspel. Och jag blir uppriktigt bekymrad över hur snabbt människor vill sortera andra istället för att förstå dem.

Björn (debattör): Fast det måste väl finnas någon sorts gräns? Om någon stormar in, ignorerar regler, provocerar – då måste man kunna säga: “Du beter dig respektlöst.”

Klara: Respekt handlar inte om att styra folk till lydnad, Björn. Du vill ha ett slags ordningsrespekt där människor vet sin plats — men då är det inte respekt. Det är kontroll med ett vänligt leende.

Björn: Jag kräver inte lydnad. Jag kräver grundläggande hänsyn. Det är inte extremt att vilja att människor förstår kontexten de befinner sig i.

Klara: Jo, men det du kallar hänsyn är egentligen att du vill slippa konfronteras med olikhet. Jag har arbetat med människor i kris, identitetskamp, marginalisering. Och om du kommer in och säger att deras uttryck stör ordningen — då är det du som är respektlös.

Björn: Så allt ska släppas fritt? Inga krav, bara acceptans?

Klara: Det finns krav. Kravet är att du ska kunna möta en människa innan du kräver att hen ska förändras. Annars är det inte respekt — det är en sorts civiliserad dominans. Och jag kompromissar inte med människovärde.

Moderator: Vi säger tack till debattörerna. Till sist låter vi ordet självt tala.

Respekt: Tack Moderatorn! Ni sliter i mig som om jag vore gummi. Men jag är formell: en gammal betydelse i välsydd dräkt. Det är dags att jag talar klarspråk.

Jag betyder inte rädsla. Jag betyder inte tystnad. Jag betyder inte att hålla med den som ropar högst.

Jag betyder: att du ser någon utan att slipa ner dem. Att du håller gräns utan att bygga mur. Att du står upp — och ändå lämnar plats.

Människan äger inte orden. Hon dränerar dem och och ruinerar dess värde.

Jag föddes inte i ett militärt protokoll, jag växte fram mellan människor som ville samexistera utan att sudda ut sig själva.

Så nästa gång du kräver mig för att slippa bli ifrågasatt, tänk efter: är det mig du vill ha — eller bara min uniform?