Med en blick dog jag
med en tår blev jag återfödd
Mitt jag existerade i synfältets periferi
en clown vars tårar gömdes bakom ett leende
ett färglöst tunnelseende

Den som drömmer för vitt och brett
missar små möjligheter
Min osynliga själ önskade att synas
men världen var alltför stor
fötter blev ömma i glappande skor

Där drivet fanns existerade även tvekan
Färden mot stjärnorna slutade i en krasch
Att misslyckas gör ont
att känna sig misslyckad dödade min kärna
men i mörkret tändes hoppets lanterna

Fantasin blev en livboj
och vid den klamrade jag mig fast
En helt ny värld byggdes upp utav ett enda ord
men den önskades stöttas upp av flera
plötsligt grydde en ny era

Min blick var i det blå
när ödet lade krokben på marknivå
Tilltygad utav livets känslostormar
och nedslagen utav mina egna ambitioners illusioner
snubblade jag och föll för dig

Säg mig, hör du när tårarna talar?