Själens essens

började spira

ur djupen ivra

till en skönsjudande lens

han kom med en famn av rosor

från en plats med stängda dörrar

stingande getingar som surrar

där gåtfulla otydbara olösliga glosor

kämpandes mot strömmen av människor

som gick därifrån

han hoppade över ån

famlade längs rosornas rispor

... här är jag nu

    ... här får du

        ... kära du