Det är spännande att en dag få arbeta ihop.

Även fast det inte är någon anställning
så finns det så mycket livs kvalité däri.

Klarar jag det, lära känna nya människor?

Med inspiration av mina texter?

(Tidigare, jag och ett bostöd startade gruppen
när hon flyttade fick jag inte vara med mera.)

Den som finns i mina texter, som skulle bli bra.

Det var så det började, jag fick chansen till det.

Undrar finns ni kvar, som ville fortsätta?

Nej, det är sorgset att allt bara är borta.

Man får möjlighet, sen försvinner den.

Det här tänker jag på ofta, ingen ville
säga något till mig om nedläggningen.

Gruppen ville fortsätta själva, utan mig.

Ensamhet

Undrar hur det gick för den.

Kan man börja om igen ifall det känns rätt?

på mitt eget sätt

på allas egna sätt

kristallkronan lyser
upp så vackert i salen

gruppen är samlad
vi finns här i texten

var inte ledsen...
drömmar är här

för oss alla