Gör några långväga utflykter i minnet idag. (Vilket inte är mig ovanligt.) Ser mina gamla val leda bort från ett ytligt framgångsrikt liv med undermedvetna schackdrag. Grämer mig för att känna efter...

Har dött för många gånger. Levt gömd i oskrivna hjärtlösa tankar. Gjort falska utbetalningar till den chanslösa hopplöshetens konto. Haft så roligt. Skoj utan gräns. Glädje med socker på. Har varit så cynisk och sanningsenlig att jag ständigt blivit missförstådd och ratad av allt jag ratat. Men lyssna noga nu; en kort stund i klarhet och verklighet är värt långt mer än samtliga "liv" fastnade i illusioner och närmast fullständig okunnighet. Så, jag har vunnit över Livet och har råd att leende dö. Igen.

*

Minns min tidiga barndoms medvetna val av olika åsikter, attraktioner, intressen, önskningar, karriärval och andra små beteenden. Valet mellan att vara vänster eller högerhänt. Vad som var rätt eller fel att känna och anse. Vad var attraktivt eller fult. Den högsta statusen för oss i den svaga ekonomiska "medelklassen" var att kunna uppföra sig och anpassa sig efter omgivningen... Allt skedde efter andras påverkan från sina nedärvda och inbillade önskningar med en tro på vad som är rätt och fel. Den inre dialogen fram till en slutsats gjordes med grunnande och att göra slag i saken och därefter var sinnet låst i en ofta löjlig föreställning. Byggstenarna till hur ens åsikter tillkom gömdes därefter genast i en mörk vrå i minnet man saknade tillgång till. Man bara tyckte och trodde något. Minns även hur andra avgörande livsval gjordes även senare i livet och det var samma procedur. Minns att en äldre bekant gav mig en utläggning om "hur livet var". Han gjorde påståendet att själv producera var det enda vilket kunde ge mervärde emedan vi antingen är producenter med möjligheter till att skapa ett större mervärde med vinster och kändisskap, eller endast bli till okända och tragiska passiva konsumenter vilkas enda målsättning är en stabilitet och trygghet utan risktagande.

*

Det finns ännu ett uppdämt behov av att vilja uttrycka mig med ord, delvis härrörande från ett tidigare livsskede där mitt tilltänkta författarskap kastades bort för andra målsättningar. Söker nu, som en semester från Verkligheten, efter ett slags återvändande med en själslig återhämtning; det att göra ett tidigare misslyckande till en nollad vinst i nuet. Rider tillbaka mot gamla äventyr med pennan i näven. Det är nytt och okänt, men välbekant...