jag har inte skrivit texter till eran sy grupp

inte heller är jag med i den

jag har inte tagit er sy ateljé

det är min bostad

och jag är sömmerska

någon har lurat männen på pengar

denna har köpt sig en bostadsrätt för dom

nu tror dom att jag tagit deras grejer

att dom ska starta krig mot mig

igen, det tar aldrig slut

vilka är dom

gruppen

ovanpå
i huset
texter

om dom slutar kriga mot de oskyldiga
kanske oskyldiga kan hjälpa kvinnorna

i den där sy gruppen finns oskyldiga
alla kan inte vara såna i verkligheten

Finns det någon i husets grupp som kan
tala några till rätta säga att om de slutar
kriga mot oskyldiga så kan de få hjälpen

att lära sig tänka rätt handla på ett bra sätt
vara bra människor även fast de mår dåligt

jag hoppas ni är försiktiga med att döma ut
människor som ni inte känner för att det är
den enklaste vägen men psykologin är bättre

"-Vem har skrivit det här brevet?"

Den utsatta kvinnan hon som skriver.

Är ni i krig mot henne, lägg av med det!

Men hon har tagit våra grejer.

Det har hon inte.

Hur vet du det?

Lenny sa att vi fick dom
när hon blivit häktad,
det är våran lägenhet.

Lenny har inget att säga till om.

Han gjorde kvinnan utsatt.

Det här är så sjukt!

Inget konstigt att
de oskyldiga mår
dåligt i gruppen.

Någon behöver tala dessa oskyldiga till rätta.
Jag är sömmerska och därför har jag symaskin.
Etiketter på det jag syr går att köpa på internet.
Det betyder inte att jag har en egen verksamhet.

Sy gruppen som jag och ett bostöd
hade vi i hemtjänstens lokaler och
genom detta fick vi pengar till en
symaskin, det som vi arbetade med
finns kanske kvar hos hemtjänsten.

Fråga dom istället för att starta ännu
ett krig mot den utsatta kvinnan ifall
det går för långt får det vara utan ett
samarbete med gruppen i huset här.

Journalisten pratar med polisen i huset.
"-Jag känner dom inte, de pratar inte med mig."
"-Något är riktigt fel här."
"-Är det samma kvinnor som där du bodde förut?"

Jag vet inte, svarar den utsatta kvinnan.

Det här är ohållbart, bara för du sydde en väska.

Ja, förstår ni nu varför jag inte vågar vara med.

I samhället?

Ja.

Det här brevet?

Kanske läser de och förstår.