Den svaga, utsatta och annorlunda människan blir inte sällan väldigt ensam. Människor i omgivningen som väljer egoism istället för medkänsla för det är så samhället fungerar. Varför inte begå ett brott så att man hamnar i ett underbart socialt sammanhang på en härlig rättspsykiatrisk klinik där dessutom maten är serverad och städning ingår? Varför stanna ute i ett vidrigt och avskyvärt cyniskt samhälle som bara kan erbjuda ensamhet och isolering som förvärrar de psykiska problemen? Rättspsyk är ett paradis i jämförelse. De ansvarslösa normalmänniskorna och deras skräck för psykisk och existentiell smärta, deras fegskiteri, skenhelighet och egoism. Vi undrar varför den psykiska ohälsan skenar och eskalerar i Sverige. Vi undrar varför folk kollapsar och går under och vi frågar oss varför beläggningen på rättspsyk och fängelser ökar något anmärkningsvärt. Samhällets vakuum går inte att andas i när ensamheten tar stryptag och det enda man har är ett par andra utslagna som kommer och ska låna cigaretter, mobiltelefonen och TV:n samt att lösa korsord. Trygghetsnarkomanin i landet som utarmar och förstör människor. Först i det akuta skarpa läget vaknar folk och då är plötsligt kärleken, sanningen, ödmjukheten och samarbetslusten maximal. Man har äntligen efter en kriminell handling kommit hem till den välsignade rättspsykiatrin. Man har eget rum och shysst personal som man kan prata med. Livet har äntligen en stark och trygg struktur och meningsfullhet. Man känner sig funktionell
och glad igen efter år ute i mörkret och kylan och man prisar Gud halleluja!