Murbruket vittrar mellan tegelstenarna
och luften väsnas,
men kontraktet är redan signerat
och trots tvivel på budskapet
om en förestående undergång
är det för sent att fråga varför. 

Orgeltoner ljuder genom stenväggarna,
varnande om en sprucken tid,
om en natur bortom mänsklig hand,
bortom vildhet,
oförklarlig, oförsonlig. 

Andra röster smeker dig
med ett obestämt hopp om en drömd framtid
- precis som historiens demoner,
som viskar dig just det du vill höra
och du fyller dem själv med liv
men i övrigt kraftlösa,
utom det du gjuter in i dem... 

Staden är som urgröpt,
som om demonernas antal ökat i tysthet,
som om världar kolliderar, dubbelexponeras,
och ur skärvan av det annorlunda
glimtar andra förståelser fram:
en omvälvning ur en parallell värld
med visioner av lössläppta vilddjur
som blöder in i din torsdag. 

Guds tystnad slår dig,
som ett nollställe, en fryspunkt,
gnistögonblicket till en fasövergång,
och en djup, kraftfull känsla
omfamnar dig, odelad med andra,
som om myterna bar en köttslig betydelse,
som om flaskflugornas festande på en kråkas kadaver
berör något outtalbart.