I nattens djupaste famn, förlorad bland myriader,
På ensamhetens plats, jag vingar ut över världar.
Jag stiger bortom stjärnorna, färdas genom purpurfärgade galaxer,
Når den mörka materiens hemlighet, känner det okända i oändliga tomrum.

Där tiden tar slut, där börjar en ny dag,
Varje atom en annan historia, en annan klagan.
Vid avlägsna kosmiska hamnar, där skepp är förtöjda, jag möter dem,
I interstellärt damm, jag sluter fred med förlorade planeter.

Som flyttfåglar, min själ skannar himlen,
På varje stjärna den landar, den lämnar en ny dröm.
Jag sprider ut min egen skapade karta framför mig,
I varje krök en saga som väntar på att skrivas, en vers.

Ingen palats prakt, ingen trons glans,
Mitt tält på ryggen, i min själ frihetens anda.
I ett djupt tallskogsbryn, vid ett vattenfalls rand,
Min penna viskar, i en ny världs gryning.

Jag skriver det som flyter i tidens floder,
Hemligheter som försvinner i mörkret, spår som stiger fram i ljuset.
Jag korsar kontinenter i ett andetag, besöker tusenåriga civilisationer,
I havsdjupen, jag upptäcker glömda städer.

Jag ser, de kristallpalats som lyser på oceanernas botten,
Varelser med vingar som dansar på himlen, utstrålande ljus.
Varje ord är skrivet, silat från min själs djup,
Mina tårar blir bläck, orden får liv, darrande.

En dag kommer sändebud från fjärran land,
De ska bära mina skrifter, i ljusets hastighet till världen.
Filmer ska skapas, ekande genom oändligheten,
I varje bildruta, spåren av varje känsla som upplevts.

Oavsett om jag är ensam eller uppgår i en folkmassa,
Mitt liv är en symfoni, varje ton en glädje.
Det finns ingen plats för tristess, ingen oro för vad som komma skall,
Bara att skapa, att springa, att sprinta, att leva i denna värld.

Jämförelser, skvaller, försvinner med vinden,
En värld där ens eget öde vävs, i varje ögonblick.