oväntat är livet nästan alltid
när det slår sig ner på trappsteget
och sparkar av sig skorna

vägen var lång att gå

nu lider det mot afton
och i guld förgylls dimslöjorna
över ängen där solen går ner

livet sträcker på sig och njuter
styrkan i varm kropp

det är en skön augustikväll
där brådskan lagt sig att vila
och den väntade dröjer ännu

en rofylld stund