Det egentliga syftet var att samlas runt ett bord, för att på ett vackert sätt roa sig med vänner.
Men det behövdes en anledning för detta.
Till slut hittade de en, och sa: "Kom, låt oss ha ett möte och utvärdera världens dåliga utveckling."
I sin enfald trodde de att de skulle styra upp världen.
Men målet var egentligen att släppa dagens stress med några flaskor vin, och att rädda världen var bara en ursäkt.

De sa att något hade hänt med världen på sistone; hade den kanske blivit av med sin skruv, som man sa, eller befann vi oss verkligen mitt i apokalypsen?
Det var som när man ibland tror att man går på stranden och plötsligt sveps med av vilda vågor.
Ja, det var något sådant.

Flaskorna staplades på bordet och glasen höjdes mellan ord vars innehåll var oklart, vare sig de var tomma eller fulla.
När det blev mitt i natten började flaskorna tröttna, precis som trötta hjärnor som slits ut och blir obrukbara.
Under tiden hade receptet för världen nått sitt slut; den var på väg att räddas, eller kanske inte.

Plötsligt var alla på sniskan, och de lämnade världen med dess problem åt sidan, som om de sa: "Du är ledsen, jag är ledsen." Kropparna blev tunga, likt en antilop som försöker undkomma en giftig orm.
Ändå hade de smuttat på en droppe gift från dödens bägare, vilken skulle föra dem till okända riken.

När det blev mitt i natten dök en kamera upp. Den sa: "Låt mig ta med dessa orakel bortom tiden, så att alla kan få sin beskärda del."
I det ögonblicket log några medan andra blev allvarliga.
Men kameran fångade, med ett bländande ljus, den glömda världens trötta ingenjörer.
På bordet låg tomma flaskor, en trasig stol, den glömda världen och de trötta kropparna som hade släppt dagens stress.
De möttes i samma tidszon.
Mitt i natten, i ett ögonblick där den korta visaren mötte den långa, när siffrorna möttes vid 02.

Och kvar från natten fanns en minnesbild.
För att finnas med i tidsöverskridande ingenjörers minnesbok.
Och så hade ännu en enkel dag passerat i den stora världen.
Inte heller det var en liten vinst.
För två gånger två är inte alltid fyra, ibland kan ett stå emot en miljon.