Allt kommer tillbaka när väl tanken du väcker
i middagens strålglans invid välvande sjö
Gamla vågor mot dig flyter, och mot sådana du sträcker
ut din hand, får se den tyngas, som när vanten fångar snö
De kommer tillbaka
efter tider av vaka
och de växer, finner färger, skapar liv ur dunkla salar
I ordrika vårflöden bilder till dig talar
Stå upp och stå bi
för det gångna, som är vi

De suckande guppar så att du dem förnimmer
och rent av dem skådar när du nu kommit fram
andas häftigt över synen likt ett eldförhärjat timmer
minns en ungdom som nu endast är en intighet av damm
De kommer tillbaka
när din längtan att smaka
vad som kunde dig ha visats blir en oförsonlig åtrå
Så sker om blott månvarv och solvarv får fortgå
Det bultas görs då
för de önskar stiga på

De kommer att väckas bara tanken du röjer,
i uttalad mening eller blickar som far
över väggar och figurer, uppå vad de än sig dröjer
tills de sköljer över stranden, och där står du alltjämt kvar
Så svårt är att lämna
liksom smärtorna hämna
Horisonten blir som cirkeln, går sin bana utan ände
Den var aldrig din, om du ryggen den vände
vad såg du då – sand?
Eller kanske fruktbart land?



5/3 2025