Jag passar katten
i lägenheten där jag bott
Där min familj en gång formades
Där min dotter blev till och tog sina första steg

Tillfälligt är jag tillbaka
På uppdrag
På besök

Som en främling
i en främmande värld
famlar jag fumligt med det vardagliga.
Det elementära.

Det sitter inte i ryggmärgen längre
Jag har glömt.
skjutit det ifrån mig

Men det är ändå bekant.
Mitt DNA ekar ju i väggarna
Men från ett annat universum,
en annan tid

Vatten har runnit
År har gått
Liten har blivit stor

Jag är ensam
(om man bortser från katten)
Skratten, sorlet,
doften av det liv som levts
Påminner mig.

Det mesta känns igen
Toan, TV:n, spisen, balkongen
Minnena florerar intensivt i luften.
Det är starka känslor
Går knappt att värja sig emot

Här är varmt.
Hjärtligt
Rymligt

Muskelminnena spelar mig ett spratt
kastar mig in i en melankolisk känsla.
Jag inser att livet som en gång var inte finns längre.
Det är borta
Förändrat
Bortstädat
Annorlunda

Det är ett avslutat kapitel
var jag en bifigur i en drömsk saga?
Har det verkligen hänt?
Var jag ens där?