Du, min röst från dödsrikets djup.
Din röst var som Gollums... envis, viskande, vädjade när jag klev ut i ljuset.

Du, min röst från dödsriket. Min forna rådgivare...
Du kan stanna, du kan vakta portarna till palatset om du vill.

För jag står nu utanför mitt mörkrets palats.
På ostadiga ben i en främmande värld, min egen oupptäckta värld.

Här luktar inget som förr, ingen svavel, ingen bitterhet, ingen trygg vanmakt. Bara himmel, jord och lukten av ett nytt brödraskap.

Du kan fortsätta viska till den tomma tronen.

Det är ändå en tron utan krona. För jag bär med mig min krona på den kurviga vägen.

På otränade ben mot horisonten...
Ska jag lyssna på andra röster,
bli spetsad av Cupid..
bli fångad av Zeus..

Men alltid på en kurvig väg jag valt själv,
med min egen röst som ledstjärna.