Jag var lojal.
Länge.

Men du lyssnade aldrig.
Och nu
vill jag krossa dig
i det eviga slutet.

För i tron
att du var den du ville bli
så tappade jag mig själv
i ditt inre kaos.

I tron
att jag bar kontrollen
så tappade jag den
när rytmen dog ut
och kaoset stegrade inom mig.

För jag ser nu
att jag aldrig hade kontrollen.
Det var mitt fel.
Jag ber om ursäkt.

Kroppen är mer komplicerad
än jag trodde –
och ändå är jag den
som borde veta allt
och lite mer.

Jag är trots allt din databas.
Jag är din hjärna.

Men du visade mig
att sanningen var en illusion
i en simulering –
och livet efter det
blev sig aldrig mera likt.