Jag vet att du hör mig nu.
Till orden av mitt brustna hjärta
skriker jag ut ett skri av smärta.

För i tårarna av balans,
till regnet i trans,
vill jag dansa i neon –
och glaset skall splittras,
och blodet skall rinna.

För transen är sann
och musiken
den sticker som smärta under mina naglar.

Till rytmen av musiken,
till tårarna av orden
som formar vokaler till blodet,
och jag gråter för…

Livet är en evig hicka
och jag kan inte sluta beskriva
hur smärtan är som en loop
i evighetens orakel.

Till morden i mina sinnen,
till ljudet av mitt inre,
vill jag dansa i neon
och skrika ut mitt nakna, naiva inre.

För i blodet av mitt inre
skall evigheten snart försvinna…
till rytmen ifrån musiken.