mörker, mörker
allt man ser
i evighetens inre
är mörker

orden krackelerar
likt spegeln
i mitt inre

till rytmen av det ambitiösa
vill man mörda
och skapa
i en rytm
av kaoset i mörkret

men orden krackelerar
och livet passerar

för i skenet
av solens strålar
och månens ljus
dansar vi aldrig
till orden
av vårt mörka inre

dit mordens gåtor
och blodets kofta
segrar över sinnet

i dansen av orden
krackelerar man
tills allt är inget
och inget är allt

i mörkret av mitt inre
i orden av morden
vill spegeln ej längre spegla
det hemska den ser
i ditt inre

och mannen du trodde var en grabb
blev till ett monster
under sängen