Det började kanske samtidigt med skolstarten,
jag minns inte.

Jag hade dille på att räkna alla oss som
spelade kvartersfotboll på sommarlovet.
Kompisar kunde skrika åt mig när jag
missade passningen att "fan Gunnar, nu
stod du och räkna igen".

Jag kunde räkna 30-40-50 gånger under ett spel.

Jag behövde hålla kontroll.

Senare tillkom grimaser som handlade om
spänningar i käkarna. En slags verbal kontroll.
Jag kunde "fastna" i dessa orala, akrobatiska
uttryck i flera sekunder varpå omgivningen
mycket riktigt påpekade att "men Gunnar
nu gör du så där igen".

Till slut kunde jag inte kontrollera mig utan
svordomar och fräckheter var legio. Likaså
var jag duktig på att hålla mig när tarmen
var överfull.....tills det ändå inte gick längre
och då var det inte roligt.

Där hemma hade hänt för mycket SKIT
som gjorde att jag kom i skymundan
bakom syskon som var äldre och tog för
sig till max.

När sexdebuten var gjord lossnade mycket
av behoven att kontrollera. Idag skiter jag
i det oväsentliga och bryr mig om det jag
tycker om...bl a mig själv.

Tourettes är inget biologiskt fel utan
en somatisering av en näst intill hopplös
känslomässig låsning tillkommen av
och genom en okänslig miljö.

Önskan att be alla, högljutt,
bokstavligen fara åt helvete, var avsevärd.