det är inte konstigt
att jag alltid velat ha
en utsikt över havet
eftersom jag kom därifrån
i första och andra hand.
jag förstår den flytande naturen
hos det flytande landet
i denna kropp
som mestadels består av vatten
på denna snurrande sfär
som också är av samma slag.
jag har ett hus som vetter
mot ett skogshav och ett havsfält
lika flytande och djupt
som ett utomjordiskt blått eller grönt solsystem.
på dess däck kapsejsar jag av luft
men är ändå likafullt förankrad
medan jag simmar
från ett prekambriskt rum
till ett annat rum
och lyssnar på ljudet från träden
som får sina löv tvättade
och återigen lär mig att andas.