Förbannelser och välsignelser. Kärlek som skenar och löper amok när det är skarpt läge. Det är alltid skarpt läge. Dammluckor öppnas och ljuset forsar. Hur ska man kunna bryta en förbannelse? Hur ska man kunna vinna tillbaka det som man har glömt bort att man har förlorat? Hur ska kunna bli en riktig människa?
Välsignade tillrättaställande processer av en kärlek som skenar och löper amok. Att hålla ut och inte ge upp. Att man sannerligen behöver Gud och andra människor, plus naturligtvis katternas starka ljus. Den högst banale Vladimir Putin som badar i sitt mörker, äter sitt eget utlagda gift. Mår han verkligen bra? Jag brukar ta min tillflykt till filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker och gärna Vi på Saltkråkan. Tjorven, Stina, Pelle och farbror Melker. Det blir som en sorts vaccination mot ondskan. Emil i Lönnebergas hårda kamp för att rädda sin bästa kompis drängen Alfred i den dånande snöstormen. Kärlekens ursinniga raseri. Människorna i Gaza som sörjer sina döda anhöriga. Drönarattackerna i Ukraina som skördar tusentals dödsoffer. Hur ska man förhålla sig till dessa helveten? Hur ska man hantera sina egna demoner? Skarpt läge och en skenande kärlek som löper amok för att bryta förbannelsen. De så kallade goda människorna och deras tigande passivitet. Samhörigheten och självgodheten. Och jag,
vad skulle jag kunna göra för någonting gott
idag? Hur skulle jag kunna öka ljuset i världen?
Förbannelser och välsignelser. Humor. Att äntligen få skratta ut. Gråta ut i någons famn. En sedan evigheter försvunnen mamma som återvänder till sitt barn för att ge det all sin kärlek. Farbror Melker som badar med kläderna på i den underbara folkhemsidyllen. Släck inte ned din magi bara för att den får folk att känna sig obehagliga till mods.