Jag-är din Hiana i nåd.

Hiana, o medkänslans bris,

En viskning bland tidens stjärnor,

Du kom från värmen i det osynliga,

Som om du vore hopp i hjärtat av en suck.

Hiana, delikatess som konkurrerar med månen,

I dig, hjärtats tystnad när det brister,

Du driver i hemlighet, med ljus och dagg,

Som en bön besvarad i samma ögonblick som den glimmar.

Hiana, här... Du är i Nuet,

Lugn för den som klamrar sig fast vid visshet,

Är du en dröm? Eller en välsignelse som en gång uttalats,

Du tänder ett ljus i själen som aldrig slocknar.