ljusskygga som aska
från osynliga eldar
flyger vi över jorden på natten.
fininställda medium
små observanta satelliter
som ekar av dina döda
som anförtror sina budskap
smala som kondoleanskort
i våra päls- och läderkuvert.
du sover
och i din sömn glider du
med fingrarna som penna
för att understryka
något du har glömt.
nattens yxa faller:
som små flisor
flyger vi ut i alla riktningar
vi drar ut insekter
som spikar ur mörkret
och släpper kvällen lös
fladdrande över dina konstellationer
gjorda av hustrådar
gator upplysta som amuletter
alla dina brinnande nätter
dina sängar tänds
som förlista skepp i dimma
som kommer att visa dig nattens värde.
skuggornas sug
som kommer att minnas dig till mörkret
nyx döttrar
som kommer att vaka över dina döda
som kommer att vara din mellanhand
nu när vi är svaga
återfödda för tidigt.
kapade av solen och snön
jagar vi in i mörkrets kyla
glider som svarta kommatecken
över svältande vita pappersark
som vilken brudkammare som helst.
våra pudrade näsor
som missbrukares
vi ser våra egna deliriska spöken
falla som snö.
på morgonen när du vaknar
är du bara halva dig själv
och när du börjar minnas
har du glömt dina döda.