Det är skillnad på folk och folk, sade ofta farbror Gösta-Petter.
Jag undrade förstås vad han menade med det. Han kunde då
veta att berätta om de nästan fanatiska eller faktiskt som fanatiska.
Och så de som visserligen hade

en sorts övertygelse, bara att de 'var öppna' för andra människor's
sätt att tänka och känna. Den där första kategorin, enligt farbror
Gösta-Petter, var att de ofta nog var som orubbliga i sin tro.
Att de sällan eller aldrig lät några

tycken eller argument, som bita på just deras 'stora plan'. Oavsett
de var angripna av religiös eller politisk tro. Andra människor ville
de 'absolut ansluta' till sin egen grupp av djupt troende eller väldigt
övertygade om att 'just de,

de redan invigda' hade rätt om livet och världen. Det gällde för dem
att få andra att bli lika närmast fanatiska, som de själva var i sin som
absoluta och som orubbliga tro. Medan Gösta-Petter menade på att
envar måste kunna få vara fri

att fundera, känna och tänka, litet som det kom sig. Ungefär som att
rösta på ett parti eller i alla fall någon grupptillhörighet. Som att det
fanns flera rätt olika partier och färger i den ena eller andra gruppen.
Eller som de tävlande lagen i en lagsport,

där det ofta fanns något dussin eller till och med flera, vilka möttes
då och då som för att kolla läget och dagsformen. Han själv, farbror
Gösta-Petter då, höll på litet olika lag i olika sporter och ibland bytte
han åsikt och 'höll' på ett annat lag plötsligt.

Som om han själv eller någon vän flyttade 'till annan ort',
vilket hände gång efter annan. Någon kunde byta arbetsplats
eller arbete. Någon som mött en förändring av sitt liv, kunde
få för sig att byta land även.

Som från Sverige till Norge eller från Kanada till Sverige.
Livet var ombytligt helt enkelt och någon bytte 'politisk färg'
och övertygelse. En religiös typ kunde bryta helt med religionen
eller byta tro.

Det var litet hur som haver där, någon kunde bli av med sitt
barn och sedan bli stenhårt religiös efter den betan. Men den
stora skillnaden människor emellan, oavsett var de hade sina
ben eller rötter.

Så var det de vilka hade en som egen övertygelse och 'bara måste',
kände de troligen. Att de måste 'få över' andra, att bete sig ungefär
som den där övertygade personen. Och så de som visserligen kunde
ha en viss tro eller övertygelse,

men som trots detta, inte försökt som starkt där då 'pådyvla' andra
människor, sina vänner och bekanta, sin egen familj eller släkt,
rena främlingar kanske. Sin egen inställning till livet att som söka
leva efter. Farbror Gösta-Petter hade

haft litet olika bilar i sitt liv, men han försökte nog aldrig övertyga
mig att en människa som var utan bil, hade något att se fram emot.
Den borde helt enkelt skaffa sig körkort och bil och då just det
märke han körde just då.

Detta intresse försökte nog farbror aldrig som tjata om i tid och otid.
Han hade i alla fall själv kört och ägt en mindre drös med litet olika
bilmärken och modeller. Alldeles oavsett vad andra människor
körde, ägde, tyckte eller tänkte.

Det som dög åt Gösta-Petter, det dög åt mig. Fast köpte annat än
leksaksstorlek på bilar, det ägde jag aldrig. Jag ville kunna ställa
dem som prydnad i hyllan eller leka med hemmavid med någon
annan biten människa.