det är alltid när allting släcks
för en liten utdragen stund
klattret dör likt en syrsas svarta sug
ur tomheten stirrar ett barns ögon
ett barns ögon som en gång var dina
och ut när allting kläcks
en utdragen stund innan färgerna finner
varandra outhärdligt plågsamma
ur det sparkar vi oss iväg
friktionen av fötterna
gräsets friska fläkt