Typiskt exempel på när goda intentioner går snett : Boken om HOPP är så tjock att den icke går in i folks brevinkast och postfack, får hänga utanför. Särskilt under semestertider märks det då vem som är hemma eller borta, vilket ökar risken för inbrott o dyl.

Som tidningsbud observerar jag att deras bok blir kvarsittande dygn efter dygn, även i någras dörrar där den lätt skulle ha kunnat puttas ned. Det rår ingalunda de utdelande ungdomarna för - dock de vuxna i den kyrkliga grupp som drivit igång mega-projektet, utan att ta ansvar för hur utfallet (omedvetet) påverkar olika hushåll. Den kollektiva skriften kunde väl ha placerats vid varje busshållplats istället?! - ifall där hade funnits bokskåp (hellre än elscootrar som står och dräller).

Dessutom misstänker jag att många, snarare än nyfikna på innehållet, känner sig provocerade över att behöva återvinna ännu mer papper+plast. Skulle själv rusa till en viktig utflykt med min älskade, när där låg ett främmande föremål i min dörrklämma, som jag först måste våga ta hand om.

Hoppas någon får förtröstan eller förståelse av boken - fast hur lätt somhelst att få tag på testamentet på annan väg. Har sprarat volymen tills jag hinner utforska några rader, men precis som de flesta gåvor och annat oplanerat lär den bli liggande oläst i åratal.