Utanför hennes tomtgräns, med den vita trägrinden lite på glänt växer det ymnigt av vallmo. Grinden vill aldrig stänga sig helt och välkomnar in i en trädgård som nästan sköter sig själv. Man skulle kunna kalla den förvildad och henne själv för vild. Hon ställer inga andra krav på sin trädgård än att den ska välkomna henne när livet snurrar för fort.