Kapitel ett.
Det var en gång en katt som tyckte om att vässa klorna
på mattes möbler. Det såg ofta nog ut som om möblerna
där hemmavid vore köpta på second hand.

Förmodligen för att människan har en tendens att vilja
'sockra' eller 'salta' språket. I England exempelvis sägs
saker ibland på franska.

I Sverige sägs saker ofta på engelska, men även andra
människors sätt att uttala saker på brukas. Katten Klös
hade djurspråk att låna sitt öra.

Det ena örat hade råkat ut för en del råkurr genom åren
och tills det blivit som att slå dövörat till. Matte hade en
lägenhet med balkong och till den balkongen

ledde det ett långt skärp att klättra och klänga sig upp i.
Det var knutet till ett räcke och i det inglasade, där fanns
en sådan där kattlucka som var öppen ibland.

Kapitel två.
Det vet en ju hur katter är. Förutom att en inte vet säkert
hur katter är. Ibland är de nyfikna av sig och verkar leka
sig fram i tillvaron. Ungefär som människor.

Det kan i ena stunden verkar som om en själv har förstått
något och att det serveras mat ungefär samtidigt som det
händer någonting mera som annat.

Men så plötsligt händer det där andra vid något tillfälle
då det inte är dags att äta. Det kan vara svårt att helt som
vänja sig, vid omställningen,

men vänja sig är ett måste. Och även andra måste förstås
vänja sig vid att vara med om saker som plötsligt inte är
som det ju borde kunna vara.

Trots att en björk stått bara några meter från balkongen
och som hur länge som helst och det varit spännande att
klättra i, som lövträd ju gärna är.

Kapitel tre.
Så plötsligt en kväll, står det inget träd där. Det finns inte
det minsta som ens påminner om att det funnits en björk
på gräsmattan. Hur kan det som komma sig?

Inga fåglar att klättra upp till och skrämma till vild flykt.
Plötsligt skall en bara få vänja sig och det just när en själv
börjat vänja sig vid annat.

Det är inte alltid så lätt att vara djur. Ibland skall det inte
mera serveras just de tre sorter det brukar varvas med.
Utan en av sorterna byts ut.

Men vattenskålen ser ut precis som förut och vattnet kan
få vara just detsamma och klätterställning och möbler i
som flygande fläng.

Fast det förstås, skönt med förändring också, ibland finns
det fler än två ben att stryka sig emot. Fler än bara en famn
att som ligga fint och stolt uti.