när morfar Hjalmar Hjortronmyr

blåser tydlig ton i sitt valthorn

då har säsongen fått sin premiär

och i nästa sekund börjar alla familjerna

att plocka av hjärtans lust

eller av hjärnors tvång

hukar de vid stora hinkar

som knappt skall orka bäras 

tillbaka mot husvagnen vari

två av åtta barn sitter kvar

och spelar allt annat än kort

med sina smultronfläckiga mobiler

medan renarna likt hjortar på krönet

rynkar öronen förbryllade över

vilken stig de ska ta runt patrasket

för att slippa sjunka i träsket

då kusin Hjosephine raskar på

att finna sina mest utsökta exemplar

genom tjärnfull fickspegel

men idag blir det bara skräp och mos

under solen som gassar i mossan

längtar hela tjocka släkten till

skira kvällens sköna skuggor

utom farfar Brynolf Björnbärsbäck

frusnare än snö och torrare än fnöske

som får liv av minsta kaffesump

och flyger iväg av en klunk likör