... som för mig ämnad är
den begynnande sommaren
vilken nu synes vara här ...

... ingenting annat är
än ännu en årstid
bland övriga årstider
som kommer och går
år efter år ...

Älskar sommaren
liksom jag älskar
och behöver få
älska och känna mig älskad
av dig ...

... Men förutan dig
nära tätt intill mig
blir sommaren blott bara
en påminnelse om
de oläkta sår
vars smärta 
minner 
min själ och mitt hjärta
om fler än en vår
ur det förgångna
som en gång var ...

Den tid 
då den dig som då
var ämnad för mig
mitt liv 
innehåll,  mening och innebörd gav  ...

Din själsliga närvaro
kan jag känna 
från och till
men din kropp
lik förbannat vilar i sin grav
oavsett hur mycket 
jag dig till livet åter vill ...

Vet inom hela mig
att du vill att jag finner
den dig som nu 
och inför framtiden
är den som är ämnad för mig ...

Ty när kärleken
åter fyller min kropp och själ
och livet för mig bekräftar
sin fundamentala vilja
till att mena mig väl ...

Det är då 
jag kan känna
lyckan gro, växa och slå rot
även i din själ ...

Men i dessa tider
när vår
övergår 
i sommartid
väcks slumrande
minnen, viljor och behov
för att återgå 
till sina inbördes 
tillsynes fortsatt eviga strider ...

Du fattas mig!

Behöver dig här och nu ...

... ty din närvaro och inklusion
i detta mitt liv och min livssituation
är det enda som kan 
få det att ta slut
och låta denna återkommande strid
få övergå i kärlekens
allra ljuvaste äkta sinnesfrid ...