Kanske är det kvar,
via membran av små barriärer som
bildar vägg av gränser mellan
våra jag.

Där doft neutraliseras,
stöps av oskuldens rena natur.

Vitt,
det förblir vitt, nästan transparent,
på jakt efter ursprunget
som föds ur jungfruelig mödomshinna.

Kan förnimma ögon bakom den härdade ytan
som lodrätt håller våra kroppar isär
och längtans serpentiner fångar det som ständigt
målar svart med tusentals gråa nyanser.

Små förnimmelser av migrationer mellan våra världar
är det som slutligen monotont sker,
medan drömmen önskade helhet, så fick sinnet
nöja sig med fragment som vadar i de djupaste
av smutsvattenpölar.

Våra ögon upplever kaskader av eld som reflekteras
ljuvligt i våra linser

medan huden bränner av den längtan att riva ner
det omöjliga och finna ekvationens ursprungsrot
ur svaret som existerar i ordet vi.