Vad viskar tiden om 

dess vita nötta garn,

En annan än jag har börjat ta 

hand om disken

hon vaskar guld av slitets bruk 

Hon läser om uppfostran 

Hör hennes nej och nej 

Bejdanden och hot

Ser henne i segdragen kamp och

I lättjans stund, 

Regelbundenheten på löpbandet,

Intervallträning i periodisering, vo2

Max och längtan efter ungdomens bedrifter 

på ett vuxnare vis. Förstås.

Gränsen mellan skada och maximal utveckling

Det är en ömsintare hand som stryker över kinden

En ömmare tid och allvaret i att på allvar pröva vad kärlek klarar av 

Det är så ovant att uttrycka livet. Så jag låter även

hon,den andre pröva skrift när jag sitter bredvid 

Och när jag ser hennes kropp utan språk är den inte enbart slankare utan även tyngre