Det finns olika slags längtor
små och stora här i livet.

kortslagna som lång-tids
utlagda genom årtionden?

En 12-årig pojkes galna
längtan efter kokt korv

Vid in-stängning bakom
3 dörrar på en infektions
klinik för smittsam sjuk-
dom som visade sig vara
någon slags allergisk reak
-tion istället?

Och den lycka att äntligen
få längtan uppfylld av 3
kokta med bröd o senap i
rad,och det god-knastrande
knäppande ljudet då skinn
sprack upp i välsmakande
aromer

Vid en Sibylla-kiosk helt
nära en klock-dånande
Domkyrka. Med känsla
av full frihet!

Att ändå få en sådan liten
längtan uppfylld?


Och morfadern som ägnat
många långa timmar,det
utsträckt till decennier av
att släktforska och kommit
ned till sent 1200-hundratal

Då en anfader levererat 2
foror med torkad fisk till
Svenska munkar vid Åbo

(som där det ordentligt bli
-vit bokfört och uppskrivet)

Och för den långa undersök-
ande släktforskningen heder
-samt bli promoverad samt för
-äras en åtråvärd Doktors hatt

Vid självaste Huvudstadens
universitet!

Dock blev det aldrig av,då
hans begravning stod på en
Söndag och den hedersamma
utnämningen skulle blivit av
på en Fredag 6 dagar senare

Men tack-talet blev utskrivet
till en ofullbordad längtan
att få visa stolthet och tack
-samhet till att blivit given
en så stor ära till sig själv
men även för åratal av en
-vetna forsknings-timmar


Men visst är det bra eller
dåligt med längtor som blir
av eller aldrig ens blir upp
-fyllda

Då
det är själva längtan i sig
själv,själva den skälvande
essensen av trånande upp
-levelse i tillvaron

Som är den självklara
meningen med livet?

Tänk att aldrig ha någon
/något att nånsin kunna
få utlopp,längta fram till?

Som en seg avkallnad
kokt,utan senap med
hårt korvbröd därtill?