Mörker

endast i det
kan jag väcka
ljus
att låta ana
min skugga
uti

och berätta
hur vita
fönstrets spröjsar är
där skenet från
vekarna
fastnar

så att råkylan utanför
låter sig
förnimmas, kännas, vidröras

Utan mörker
finns inte skillnaden mellan
gårdag och morgondag

därmed inget
i dag

Gå som en pendel mellan
ytterligheterna
i den fasta tron att
det är en och samma fläck
sedd ur olika synvinklar

Upptäck besvikelsen i att
där finns ingenting som
låter sig hejdas

Finn ensamheten
som speglas i vanmakten


Eller omfamna det obskyra
och släpp in den vandrandes ljus
så att väggar får nya färger
och det kända nya former

Så att historien suddas ut
och allt vetande blir
vanskligt

Bara en vindpust
en ynka vindpust
är dock allt erkännande jag begär

Jag är varken dröm eller
påtaglighet

Den kan inte ana mig
som aldrig har sett
min skugga.



30/7 2025