Hon satt så rar
I tunnelbanans ventilerade kyla
Hon var lite malplacerad precis som jag är nuförtiden
Hon hade fylliga former, stora svarta ögonfransar
och en liten väska som var rätt ful
Hon var klart för ung för mig, men jag kunde inte låta bli att snegla då och då
Rar så rar, kände mig gammal men upplyft så som man gör
när man inte rår för att man är intresserad av någon
Klumpig 42, på tunnelbanan mot Norsborg