Jag för en borttynande tillvaro

Här ute i periferin av vårt land

Mina tidiga kärlekar har för länge sedan

Gått bort och gått ur tiden

De som jag älskade så

Kan numera inte älska mig tillbaka

Men det gör inget

Livet har gått vidare

I en annan riktning

Än vad jag förut spådde och trodde

Nuförtiden är det mest likgiltighet

Inför vårt och människors lidande

Som upptar våra medvetanden och liv

Och så en och annan med sina principer

Som försöker stoppa lidande!!?

Varför kan man undra??

Att leva är att lida en smula då och då

Kan man älska någon utav medlidande?

En abstrakt fråga för

Den nyfikne och filosofiske att fundera på

Vardagen går över och blir till en ny dag

Men kärlekens kraft består i evighet

En kamp mot förgängelsen och glömskan

Är livets kamp för den bevarade kärleken

Kärlekens hymn avger ett eko i evigheten 

Taleptox skrev

Den 20250731

<+>