Augusti samlar ihop våra skuggor

och låter dem långsamt fylla husen igen

Augusti är det outsläckliga ljuset

som börjar kännas märkligt mörkt

Augusti öppnar glatt den tyngsta tegelstenen

men faller lätt i gråt, medan torr prosa blir våt

Augusti hörs skratta i allt längre natt

och hänga runt bland festgalna fladdermöss

Augusti tänder mysiga lyktor man glömt

så det känns som att fira jul i bara keps & shorts

Augusti häller upp ett glas rött och ett glas vitt

tills vi inte längre vet var Wien ligger någonstans

Augusti blandar resväskor med skolväskor

så att somliga hamnar på nya avvägar

Augusti är min kusin ifrån Norrbotten

alltjämt mycket soligare än mig på Västkusten

Augusti tar semester ifrån sig själv -

hinner springa ikapp juli och sätta september på plats

Augusti vill kalla sig för högsommar

men trillar lätt där den står på höstkanten

Augusti måste trängas med folk på heta klippor

tills nästa dag får ha hela stranden ensam

Augusti staplar upp de största vita moln

varur regnbågar framglimtar, fast det ej har regnat