Uppe på vindskammaren.
Bland gammalt månsken och
damm med stjärnljus.
Det var där ditt ansikte blåstes
ut. Som när man blåser ut lågan
på ett stearinljus.

Det återstående släta ingentinget
visade Jordens förlista skatter och
när du satte dig vid pianot så
spelade det av sig själv.

Vi lämnade aldrig in dig till
något hospital.

Du fick vara som du blev i
det där magiska ögonblicket.
Precis som universum.