Pälsen glänste han verkade snäll
apan som satt i baren en kväll
Han beställde en öl klar och god
nickade till skrattade och log

Jag har sett allt från trädgren
på tall som palm och sökt zen
Det jag kallade hem var ej så
så jag fann en plats helt måfå

Först när jag var ensam såg jag
vem jag var i mina egna andetag
Skålade sedan tyst i spegelbild
ögonen erfarna men själen mild

En klunk för drömmarna som gått
en för frihet han sökt och fått
Några droppar för vännen så kär
han önskade så att han var där

Någon kastade åt honom en banan
såg på den och log han var van
La den sedan ömt vid sin sida
drack igen och lät tiden bida

När dropparna flaskan flyktat
dags att göra något beryktat
Sa han och vände sig mot någon
det var dags för en lektion

Så han slog flaskan mot baren