vi går där i vardagen

med våra tysta bördor

inte är vi mörkrädda mitt på dagen

och natten ser oss där vi tassar fram

skimrande genom livet

och alla vingar sköra som glas

om solen kunde värma själen

som sitter på trappan

i storstadens brusande hav

känn tanken värmer, glöm ryktesfloran

se blåsten som kryper i höstsådden

den bekymrar sig föga

om höstens regnkappor

som slår upp fodret

den speglar solregnets öga

och se vid horisonten, regnbågen

dyker ned i skogen

nytvättade står vi i solen och lyser