...i livets hemliga lopp och du springer
för din egen skull eller för att vinna något,
egen ära och uppmärksamhet eller du befinner dig
bland andra i ett sammanhang av något slag.
Jag verkar inte vara speciell eller så.

Du märker hur jag dyker upp vid din sida,
som från ingenstans och du blir glad och känner
ruset och undrar så. Varför jag löper så lätt,
ta några som dansande steg
mitt i springandet mot hägrande mål.

Du hör mig brista ut i en sång utan musik,
som helt utan ackompanjemang.
Bara av ren lust och plötslighet, oväntat.
Du känner samhörighet med de andra löparna
tills du blir lätt irriterad över min närvaro.

Som sökte jag förtvivlat ditt sällskap
istället för att vara dig till som fyllest.
Jag springer där vid din sida
och jag bara finns, existerar.
Likt din frånvarande vän eller syster.