Storheten i att vara du, ligger förstås i vad du möjligen
kan ha åstadkommit i det liv du lever och det skall
någon väl veta eller tro sig förstå.

Det är ju förstås så att din blotta existens och närvaro
har påverkat och ännu påverkar. Även om du kanske
inte tänker stort på saken,

andra skänker dig en eller annan tanke, kanske till
och med ofta nog. Eftersom det går att se dig,
även om du ibland känner

det som om du vore osynlig, så är du nog allt annat
än det. Det vill säga att även om få människor
visar att du 'har en plats'

på kartan i deras liv, så utan din blotta existens,
livet naturligt nog vore en mera 'fattig' plats,
utan att du fanns i deras känslovärld.