I natt drömde jag om en vän.
Jag har iallafall trott att hon är min vän.
Kanske hon är det också, men en del människor drar andra människor till sig
och alla som vill, får inte plats där i vänskapsringen.
Jag har tänkt ringa upp henne, men vågar inte riktigt, gjorde det en gång och det kändes som jag störde.
Så, ja, hon är nog min vän, på sitt sätt och ja, jag är glad för de goda samtal vi ändå har haft.
Men så till drömmen:
Jag satt på en buss. Jag sminkar mig inte i verkligheten, men i drömmen hade jag sminkat mig; röda läppar, rouge, mascara, hela kittet...
Då råkade jag se min vän på sätet framför mig på bussen.
Jag klappade henne på axeln och sa "hej",
Hon vände sig om och såg på mig med avsky i blicken. "Som du ser ut", sa hon.
Jag fattade först ingenting, sa sen jag: "Är det sminket?" Det var det, förstod jag. Men hon sa inget, vände sig om igen. Hennes man satt bredvid, han vände sig om och pratade, lite med mig, sa snällt att "det är ju du ändå, liksom."
Sen vaknade jag.
Nu är jag undrande och lite ledsen och bekymrad.
Är det så hon ser på mig, även när jag bara har pyttelite svart på mina ögonfransar?