The ford of the feet — silent, but never empty,
two hearts hidden where the river kisses stone.
They strike in the shadow, on the secret tone of dreams,
and carry each other in the old branch of the body.

Under the water, where footsteps stop,
legends are woven in flesh and clay.
Two hearts — one shlage, one grows,
and dance in silence, without orunuk greeting.

But each step is both a bridge and a wound,
and ecero moment — an altar.
They carry their love like a silent deposit,
in the ford where time is a wanderer.

Two hearts whisper: "We are not lost, but we have risen in the footsteps of those who have passed."

***

Vid fotens vadställe, där vattnet viskar, Två hjärtan gömmer sin rytm i leran. De slår i skymningen, i tystnadens skrift, och väntar på steget som bryter deras sfär.

Fotens vadställe, två hemliga hjärtan.

Vadstället av fötter - tyst, men aldrig tomt,
två hjärtan dolda där floden kysser sten.
De slår till i skuggan, i drömmarnas hemliga ton,
och bär varandra i den gamla grenen av kroppen.

Under vattnet, där fotspåren stannar,
vävs legender i kött och lera.
Två hjärtan - ett shlage,
ett växer och dansar i tystnad, utan orunuk hälsning.

Men varje steg är både en bro och ett sår,
och ett ecero moment – ett altare.
De bär sin kärlek som en tyst deposition,
i vadstället där tiden är en vandrare.

Två hjärtan viskar: "Vi är inte förlorade, men vi har rest oss i deras fotspår som har gått bort."