Annorstädes, i samuraiens Japanland,
vandrar en krigare med hjärtat i brand.
Hans hjärta bär ärr från inre strider,
och han andas sprucken kalligrafi.

Det är efter körsbärsblommans tid,
de fallna kronbladen viskar om svek,
förgänglig skönhet, brutna löften,
naturens eviga metamorfos.

Osynliga trådar snärjer hans kropp,
tiden formar sinnet till ett sprucket kärl.
Anden är tunn, som dimma i gryning,
och han går vilse, bortom och in i sig själv.

Vid höften dinglar hans rostiga katana,
en gång musik, nu tyst som glömd poesi.
Han vandrar vingligt genom vindens skuggor,
ett vacklande rö i höststormens tidevarv.

I Kanagawa, där vågorna stiger,
möter han Tamashii Rei, bläckfiskfångerskan.
"Kom", säger hon, "jag ska skydda dig
mot havets vrede och tidens brus."

"Jag ser ditt hjärta, det liknar min kruka,
formad för att bära det som vill fly."
"Vänta hos mig, håll min hand,
tills storm och våg rasat ut.."
----------------------------------------------------------

Tamashii Rei är en ordlek Tamashii 
syftar på själen i dess mest emotionella,
livskraftiga form, den inre gnistan,
medan Rei ofta används för den andliga
eller övernaturliga aspekten, som en ande eller väsen.
Att kombinera dem skapar en dubbelbottnad karaktär:
någon som är både levande själ och spöklikt väsen,
både närvarande och undflyende.

takotsubo - brustet hjärta (medicinsk åkomma)
shodo - kalligrafi
sakura - körsbärsblomning
katana - samuraisvärd
hokusai - kanagawa/vågor